Att visa känsloutbrott är en naturlig del i barns utveckling, på samma sätt som perioder av mer protester och minskad följsamhet. Vissa barn får lättare än andra affektutbrott, är mer envisa, impulsiva och utagerande. Svårigheterna brukar minska eller försvinna när barnet blir äldre.
Men om känsloutbrotten fortsätter, och barnet inte verkar få det lättare att hantera motgångar samtidigt som sättet att agera blir svårt att möta — då kan det vara en god idé att söka psykologisk behandling.
Vad som ligger bakom
Utmanande beteende är nästan alltid ett uttryck för att kraven i situationen är större än barnets förmåga just då. Bakom kan ligga svårigheter att vänta, att byta aktivitet, att hantera besvikelse, att förstå vad som förväntas, eller att sätta ord på det som känns. Ofta finns också trötthet, hunger eller för många intryck med i bilden.
Det är sällan fråga om att barnet inte vill. Att utgå från att barnet gör så gott det kan med de förmågor det har förändrar både vad man letar efter och vad man provar.
Så arbetar vi
- Beteendeanalys. Vad händer före, under och efter utbrotten? Ofta framträder ett tydligt mönster som går att förändra.
- Föräldrastöd. Konkreta verktyg att öva på hemma — det är den mest verksamma insatsen vid utmanande beteende hos yngre barn.
- Förutsägbarhet. Att förbereda övergångar och göra dagen begriplig, eftersom det mesta som utlöser utbrott är sådant som kommer oväntat.
- Att förstärka det som fungerar. Att systematiskt lägga märke till och bekräfta det barnet gör bra, i stället för att enbart hantera det som går fel.
- Lågaffektivt bemötande. Hur ni möter ett barn i affekt utan att trappa upp, och hur ni tar samtalet efteråt i stället för mitt i.
- Färdighetsträning med barnet, anpassad efter ålder — att känna igen ilskan tidigare och att hitta något annat att göra med den.
Vad ni kan göra
Förbered övergångar i förväg. Ge ett val i stället för en order när det går. Undvik att förhandla eller resonera mitt i ett utbrott — då är förmågan att tänka tillfälligt borta. Och satsa på att öka andelen stunder som är positiva; det gör mer för samarbetet än fler konsekvenser gör.
När det kan finnas något mer bakom
Ihållande svårigheter med impulskontroll, med att vänta eller med att klara förändringar kan ibland ha en neuropsykiatrisk förklaring. Om bilden pekar åt det hållet kan en utredning vara nästa steg — men behandling och föräldrastöd kan påbörjas oavsett, och kräver ingen diagnos.
All behandling av barn och ungdomar genomförs i nära samarbete med vårdnadshavare.
