Våra psykologer bedömer och behandlar oro, ängslan och ångest hos barn och ungdomar i alla åldrar.
Det är inte ovanligt att barn och ungdomar visar stark rädsla för specifika företeelser — insekter, att känna sig instängd, eller rädsla för att kräkas (specifik fobi).
Det är också vanligt att barn och ungdomar känner intensiv panik och rädsla i sociala situationer (social oro). Och för yngre barn är känslomässiga svårigheter vid att lämna föräldrar eller andra trygga personer inte ovanligt (separationsoro).
Hur ångest ser ut i olika åldrar
Yngre barn beskriver sällan att de är oroliga. I stället kommer det ut som ont i magen eller huvudet, som svårigheter att somna, som klängighet, eller som ilska och utbrott när de ska göra något de vill slippa. Skolbarn börjar kunna sätta ord på oron men skäms ofta för den. Tonåringar kan beskriva den väl, och döljer den samtidigt effektivt genom att helt enkelt avstå från saker och kalla det ointresse.
Undvikande och trygghetsbeteenden
Det som gör ångest svårare över tid är sällan rädslan i sig, utan allt man gör för att slippa känna den: låta bli att gå på kalaset, be mamma svara i telefonen, kontrollera en extra gång, sitta längst bak. Varje sådant undvikande ger lättnad direkt — och lär barnet att det var undvikandet som gjorde det möjligt att klara sig. Nästa gång blir därför svårare.
Som förälder dras man nästan alltid in i det, av kärlek och för att få lugn i stunden. En viktig del av behandlingen handlar om att stegvis lämna över de trygghetsbeteendena, utan att barnet känner sig lämnat.
När skolan blir svår att gå till
Ångest är en av de vanligaste orsakerna till att ett barn får allt svårare att komma iväg till skolan. Frånvaron ger omedelbar lättnad och blir snabbt svårare att bryta ju längre den pågått. Här är tidiga insatser särskilt viktiga, och samarbete med skolan nästan alltid en del av arbetet.
Så behandlar vi
- Kartläggning. Vad är barnet rädd för, vad gör hen för att slippa, och vad gör ni som föräldrar?
- Förståelse. Barnet och ni får lära er hur ångest fungerar — ofta med bilder och exempel — så att den blir begriplig i stället för läskig.
- Stegvis exponering. En trappa av små, överenskomna utmaningar som barnet klarar och lyckas med, uppbyggd tillsammans med barnet självt.
- Föräldrastöd. Hur ni uppmuntrar utan att pressa, och hur ni stegvis slutar hjälpa till med undvikandet.
- Samarbete med skolan när det behövs, efter ert samtycke.
Vad ni kan göra som föräldrar
Ta oron på allvar utan att bekräfta faran, och beröm modet snarare än resultatet — att ha försökt är det som räknas. Undvik att lova att det obehagliga inte ska hända, och undvik samtidigt att tvinga fram stora steg. Små steg som barnet varit med och bestämt fungerar bättre än stora som bestämts över huvudet på hen.
Hur lång tid tar det?
Ångestbehandling för barn är ofta relativt kortvarig, särskilt vid avgränsade rädslor. Är oron bred, har pågått länge eller finns tillsammans med nedstämdhet eller tvång tar det längre tid.
All behandling av barn och ungdomar genomförs i nära samarbete med vårdnadshavare.
