Det är vanligt att barn och ungdomar i perioder sover sämre än vanligt, eller har svårt att komma till ro och somna. Det är ofta övergående och går att hantera med stöd av föräldrar eller andra viktiga vuxna.
Vid långvarig sömnbrist kan det däremot leda till svårigheter att reglera känslor, till rastlöshet, ökad impulsivitet, sämre minne, och till svårigheter med koncentration och inlärning. Sömnbrist förstärker också det mesta annat: oro blir mer oroligt, irritation mer irriterad.
När besvären blir mer uttalade och inte går över kan psykologisk behandling för sömnsvårigheter vara en god idé.
Hur mycket sömn behövs?
Sömnbehovet minskar med åldern och varierar mellan individer. Grovt räknat behöver förskolebarn omkring 10–13 timmar, skolbarn ungefär 9–11 timmar och tonåringar omkring 8–10 timmar. Siffrorna är riktmärken, inte krav — ett barn som är piggt, fungerar i skolan och är på gott humör sover sannolikt tillräckligt, även om timmarna är något färre.
Vanliga orsaker
- Oro och ångest. Kvällen är ofta den stund på dygnet då tankarna får plats. Många barn med insomningssvårigheter är i själva verket oroliga barn.
- Inlärda vanor. Att somna med en förälder i rummet, med tv eller i soffan gör det svårt att somna om vid nattliga uppvaknanden — som alla har, flera gånger per natt.
- Oregelbundenhet. Mycket olika tider i veckan och på helgen ger en dygnsrytm som aldrig hinner sätta sig.
- Skärmar och sena kvällar, framför allt det som är engagerande precis innan läggning.
- NPF. Sömnsvårigheter är mycket vanliga vid adhd och autism.
Tonåringar och dygnsrytm
I puberteten förskjuts dygnsrytmen biologiskt — det blir naturligt att somna och vakna senare. Kombinerat med tidiga skolstarter ger det en kronisk sömnskuld som tas igen på helgerna, vilket i sin tur förskjuter rytmen ytterligare. Att en tonåring inte kan somna klockan tio är alltså ofta inte trots, utan biologi. Det går att arbeta med, men det kräver en annan ansats än med yngre barn.
Så arbetar vi
Vi börjar med en kartläggning, ofta med sömndagbok under ett par veckor, och tar reda på om sömnen är problemet eller ett symtom på något annat. Därefter arbetar vi med regelbundna tider, med rutinerna kring läggning, med att barnet stegvis lär sig somna på egen hand, och — när oron är drivkraften — med oron i sig.
Precis som all behandling av barn sker arbetet i nära samarbete med er som vårdnadshavare, eftersom det är hemma på kvällarna som förändringen ska genomföras.
Vad ni kan göra
Håll ungefär samma tider även på helgerna. Låt den sista halvtimmen före läggning vara förutsägbar och lugn, och lägg den utanför sängen om möjligt. Låt barnet somna på den plats där det ska vakna. Och undvik att göra sömnen till en stridsfråga — ju mer prestation, desto svårare blir det att somna.
Om oron är det som håller barnet vaket, se oro, ängslan och ångest. För vuxna med långvariga besvär, se sömnproblem hos vuxna.
All behandling av barn och ungdomar genomförs i nära samarbete med vårdnadshavare.
