Tvångssyndrom kallas också OCD, en förkortning för Obsessive-Compulsive Disorder.
Det är vanligt att barn har tvångsliknande tankar ibland. Många känner igen en period i barndomen då det betydde otur att kliva på brunnslock, eller då vissa siffror skulle undvikas av samma skäl. Ofta är det övergående.
Men ibland utvecklas den här typen av tankar och beteenden på ett sätt som blir hindrande i barnets eller ungdomens vardag. Vanliga teman för tvångstankar är oro för smuts, baciller och föroreningar; oro för att orsaka skador och olyckor; eller tankar om balans och om att saker måste vara ”på ett visst sätt”.
Hur OCD visar sig hos barn
Tvångshandlingarna är inte alltid synliga. Vid sidan av tvättande, kontrollerande och ordnande finns mentala ritualer — att räkna, att upprepa ord tyst för sig själv, att i huvudet gå igenom en händelse om och om igen för att försäkra sig om att inget hemskt hänt. Ett vanligt tecken är också att barnet ställer samma fråga gång på gång och behöver höra samma svar, eller att rutiner tar orimligt lång tid: läggningen drar ut, morgonen går inte ihop, läxan skrivs om flera gånger.
Många barn skäms djupt över innehållet i sina tvångstankar och berättar därför inte om dem. Att tankarna känns obehagliga och främmande är just det som kännetecknar dem — de säger ingenting om barnet.
När familjen dras in
Nästan alla familjer hamnar med tiden i att hjälpa till med tvånget: svara på frågan en gång till, tvätta extra, gå in i rummet i en viss ordning, vänta medan ritualen genomförs. Det är begripligt — det ger lugn, och konflikten uteblir. Men det gör också att tvånget får rätt, och det växer.
En central del av behandlingen är därför att ni som föräldrar, stegvis och planerat, slutar delta i ritualerna. Det görs tillsammans med barnet och i en takt ni kommer överens om — inte över en natt.
Behandlingen: exponering med responsprevention
KBT vid OCD bygger på exponering med responsprevention, ERP. Barnet närmar sig stegvis det som väcker obehag — utan att utföra tvångshandlingen. Genom att stanna kvar i obehaget får barnet erfarenheten att det klingar av av sig självt, och att det befarade inte inträffar. Det är den erfarenheten, inte resonemanget, som får tvånget att släppa.
Vi gör det konkret och åldersanpassat: barnet får ofta göra tvånget till en egen figur att bekämpa, ni bygger trappan tillsammans, och varje steg är något barnet varit med och valt. ERP är en av de bäst dokumenterade behandlingarna som finns för barn.
Hur lång tid tar det?
Ett vanligt upplägg rör sig om ett antal samtal över några månader, med hemuppgifter mellan gångerna — det är där det viktigaste arbetet sker. Många märker skillnad förhållandevis tidigt, men behandlingen fortsätter tills tvånget släppt sitt grepp om vardagen och ni har en plan för hur ni gör om det skulle komma tillbaka.
OCD förekommer ofta tillsammans med annan oro och ångest. Vi gör alltid en bedömning av helheten först.
All behandling av barn och ungdomar genomförs i nära samarbete med vårdnadshavare.
