Sorg är en del av livet. Vi drabbas alla någon gång, och för en del av oss händer det många gånger. Sorgeprocessen leder ofta till svåra känslor, och vanligen förknippar vi sorg med förlusten av en anhörig eller vän.
Men det finns många andra tillfällen då vi känner förlust, mer eller mindre långvarigt och djupt: separationer och skilsmässor; att bli sjuk och sörja sitt friska jag; att få ett sjukt barn och — trots kärleken till det barn man fått — sörja det friska barn man inte fick. Vi kan sakna yrkeslivet när vi går i pension, eller sörja att vi aldrig blev föräldrar. Listan kan göras lång.
Är sorg en diagnos?
Nej. Att känna sorg är inte psykisk ohälsa. Många gånger räcker det att prata med familj och vänner för att den outhärdliga känslan ska klinga av och gå mot bakgrunden.
Ibland behöver man någon utanför den närmaste kretsen att prata med. Andra gånger fastnar man i sorgeprocessen och kommer inte vidare i sitt liv — och då behövs också professionell hjälp.
Sorg tar sig fler uttryck än ledsenhet
Många blir förvånade över hur mycket annat än sorgsenhet som ryms i en sorg. Det är vanligt med ilska — mot vården, mot omgivningen, mot den som dött. Med skuld över det man sade eller inte hann säga. Med lättnad, om det föregåtts av lång sjukdom, och med skam över den lättnaden. Kroppen är ofta med: trötthet, orolig mage, att man inte kan sova eller inte kan göra annat än sova. Koncentrationen och minnet sviktar.
Sorg går sällan i prydliga faser, och den kommer ofta i vågor som utlöses av små saker långt efter att omgivningen slutat fråga. Inget av det betyder att något gått fel.
När sorgen fastnar
För de flesta blir sorgen med tiden möjlig att bära, utan att den för den skull försvinner. För en del gör den inte det. Tecken på att sorgeprocessen kört fast kan vara att längtan efter den som dött är lika intensiv efter lång tid, att man undviker allt som påminner, eller tvärtom inte kan göra något annat än att söka sig till påminnelserna — att livet i praktiken har stannat.
Då finns hjälp att få. Behandlingen handlar inte om att sluta sörja eller att gå vidare, utan om att kunna leva med förlusten: att våga närma sig det som undviks, att hitta tillbaka till sammanhang och aktiviteter som betyder något, och att ge sorgen en plats i livet i stället för hela utrymmet.
Hos oss
Vi tar emot både dig som vill prata av dig med en medmänniska och dig som vill ha behandling. Det första samtalet syftar bland annat till att skilja de två sakerna åt — ibland är det stöd under en period som behövs, inte terapi.
Barry Karlsson, leg. psykolog och specialist i neuropsykologi, forskar om förlust och komplicerad sorg vid Uppsala universitet.
Sorg och depression överlappar, men är inte samma sak och behandlas delvis olika. Om du känner igen dig mer i beskrivningen av nedstämdhet och depression kan den sidan passa bättre. Har förlusten skett plötsligt eller under skrämmande omständigheter kan trauma och PTSD vara mer relevant.
